|
Stort Grattis till Både Martin Wojcik som skrapar fram sin andra vinst på mycket kort tid via "Cro-cop"Spark . Och Musse Hasselwall som Dominerade ut ett domslut.
Som nyskapad tradition har Martin bygt ihop en liten text som avslöjar bakomkulisserna.
Enjoy.
I lördags tävlade jag på Superior Challenge Untamed i fryshuset.
Det var min första mma match på hemmaplan sen jag flyttade till Stockholm och första gången jag fightades inför polare, något som jag har velat göra i evigheter. Superior Challenge är enligt mig den största galan i Skandinavien nu och hela arrangemanget var mycket proffsigare än på alla andra galor jag har tävlat på. Förberedelserna inför lördagen började redan på fredagen med invägning på förmiddagen. Vi vägdes in i match-ordning och efter ställde varje par sig i ”staredown” och fotograferades. Jag var lite nervös för att jag skulle se ut som ett fån då jag inte är en särskilt underhållande skådis. Andra visade sig ha tränat på sina catwalk-poseringar, köpt häftiga solbrillor mm. En klädde ut sig som en medelhavs-strandraggare. Senare på eftermiddagen intervjuades vi och filmades. När det blev min tur försökte jag skämta till det och sa att mitt främsta vapen inför matchen är mitt fasansfulla temperament. Ni som känner mig någorlunda vet att jag allt annat än temperamentsfull. I själva verket blir jag knappt upprörd ens om jag var en noshörning som kommer hem efter en utmattande dags arbete i träsket och inser att frugan har stuckit med all gyttja. Den stackars tjejen som intervjuade mig insåg inte riktigt ironin och ramlade nästan av stolen i ren förskräckelse. Lyckligtvis samlade hon sig innan intervjun tog slut. Hannes följde med mig som moraliskt stöd och ödslade ingen tid i att lägga sig mitt på golvet i en högst majestätisk ställning. Han påminde mest om en ledigt klädd, romersk kejsare när han låg och fnissade åt mitt pladder inför den skräckslagna, stackars tjejen.
Efter inspelningen åkte jag hem och bara slappade resten av kvällen. Jag hade fortfarande inte blivit nervös och låg mest i divanen och tittade på några filmer.
På lördagen träffade jag Patrik, ännu ett förträffligt moraliskt stöd, och inmundigade en lunch samtidigt som vi filade på vårt filmanus som beräknas vara klart vilken dag som helst. Måste erkänna att jag började bli mer nervös än vanligt eftersom denna matchen var lite annorlunda än tidigare matcher. Det var ju första gången jag skulle fightas inför alla polare.
Slutligen åkte vi iväg till fryshuset där vi träffade Hannes. I fryshuset träffade jag Martin Fredriksson (som har startat Prey). Han undrade om jag ville få lite fightwear och innan jag ens hunnit svara kastade han en halv garderob shorts, tröjor mm över mig. Det känns riktigt proffsigt att vara sponsrad och jag uppskattar verkligen att Martin sponsrar mig! Vi minglade runt lite innan vi gick ner till omklädningsrummet (det fanns två, ett för varje hörn) där ringdomaren höll regelgenomgången. Efter den fick jag hjälp av Waldo som tejpade mina händer och han gjorde ett riktigt bra jobb! Omar hade också dykt upp nu och det var skönt att ha honom där. Det var en halvtimme kvar till presentationen av fighters och jag ville vara klar med uppvärmningen innan eftersom jag skulle upp tredje matchen. Nu var jag riktigt nervös! Jag värmde upp i ca 25 minuter med Hannes, som jag trädde armar med och Patrik, som höll mitts.
Efter presentationen gick vi ner till omklädningsrummet och då var det i princip bara till att hålla sig varm och vänta tills det var min tur. Till sist gick jag upp med Omar, Hannes och Patrik. Att ha Omar i hörnet kändes riktigt mäktigt! Han är en enastående tränare och coach.
Min motståndare var Jamie Palou och jag visste att han har taekwondo bakgrund samt att han är en bra thaiboxare. Planen var att clincha upp honom, driva honom mot repen och ta ner honom därifrån.
När det var min tur att gå in till ringen släppte nervositeten och när matchen började kände jag mig helt avslappnad. Han började något avvaktande och jag ville inte rusa efter med nedtagningsförsök för att han antagligen bara gick och väntade på att sprawla ner mig. Jag träffade med några slag och ju längre matchen fortskred ju säkrare kände jag mig. Jag träffade med endast slag och tänkte kasta upp en highkick bara för att blanda lite. Jag försökte pricka in den när kan gick fram och den träffade! Följde upp med några slag och domaren bröt. Jag blev både glad och lättad och gjorde tom en spontan segergest, vinglandes på ringrepen.
På vägen ner till omklädningsrummet gjorde jag ett par intervjuer innan jag i sedvanlig ordning ringde min mor och skickade, i runda slängar, en halv miljard sms.
Efter galan var det en alkoholindränkt efterfest. De nattliga äventyren erbjöd dock inga skandalomsusade eskapader fastän jag hade grymt trevligt med alla kompisar jag firade med. Jag uppskattar enormt att ni kom och tittade på mig! Snackade även med andra fighters, bla Jesper Hallberg som är en trevlig prick med en alldeles klanderfri musiksmak.
Tack Omar, Hannes, Patrik, Waldo och alla som tjoade när jag vann. Tack även ni som satt längst upp och kände er vilsna!
Ses på Pannkaksgymmet
//Martin Wojcik
 |
Visa/dölj kommentarer
Visa/dölj kommentarformulär